kloning av människor?
Kloning innebär att man skapar en genetiskt identisk kopia av en individ.
Detta kan ske genom att ta en individs DNA från en somatisk cell och sätta in den i en äggcell vars DNA avlägsnats. En elektrisk stöt kan initiera processen som får ägget att dela sig och ett embryo, och senare en fullt utvecklad individ som är genetiskt identisk med individen som den somatiska cellen kom från.
När man pratar om mänklig kloning är det dock inte i första hand att skapa en ny individ som är intressant. Mer intressant kan det istället vara att producera klonade mänskliga celler som kan användas för att behandla sjukdomar – s k terapeutisk kloning.
Detta kan ske genom att om man t.ex. har en sjukdom som bryter ner nervcellerna i hjärnan kan man ersätta dessa med nervceller som utvecklats från stamceller. Det finns olika sätt att få tag på dessa stamceller. Ett sätt är att skapa ett klonat embryo med DNA från en individs hudceller. Man kan sedan ta stamceller från detta embryo, utveckla dem till hjärnceller i laboratoriet och sedan transplantera dem till hjärnan.
Stamceller
Stamceller är ospecialiserade celler vilkas slutliga funktion ännu inte bestämts. De kan utvecklas till många olika celltyper genom en process som kallas differentiering. I de tidiga stadierna av fosterutvecklingen differentierar stamcellerna i embryot till alla celltyper i kroppen – hjärnceller, benceller, hjärtmuskelceller, muskelceller, hudceller etc. Forskarna ser stora möjligheter att utnyttja den enorma potentialen hos dessa embryonala stamceller för att behandla många olika sjukdomar. Exempelvis orsakas både Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom av skador på vissa cellgrupper i hjärnan. Genom att transplantera embryonala stamceller i den skadade delen av hjärnan hoppas forskarna kunna ersätta den förlorade hjärnvävnaden. I en nära framtid kan stamcellsforskningen komma att revolutionera behandlingen av många andra svåra sjukdomar som stroke (slaganfall), diabetes, hjärtsjukdomar och till och med förlamningar.
Klonade embryonala stamceller
Genom att skapa ett klonat embryo med DNA från en individs hudceller kan man sedan ta stamceller från detta embryo och dessa kan utvecklas till vilken celltyp som helst hos en individ.
Embryonala stamceller
En annan möjlighet skulle vara att ta stamceller från t.ex. aborterade foster, men även detta är naturligtvis etiskt diskutabelt.
Ett embryo från en fertilitetsklinik eller abortklinik har skapats genom en unik kombination av en spermie och ett ägg – en sammankoppling som bara kan ske en enda gång och som producerar en helt unik uppsättning gener som har möjlighet att utvecklas till en unik individ.
Embryon på fertilitetskliniker har kommit till i samband med provrörsbefruktning (in vitro-fertilisering, IVF) En IVF-behandling innebär vanligen att ett antal ägg befruktas samtidigt. Några av de befruktade äggen implanteras sedan i modern, och resten fryses ner för att användas om det första försöket inte leder till graviditet.
Om kvinnan blir gravid vid första försöket, kan föräldrarna bestämma att de återstående embryona inte skall användas. I vissa länder kan man välja mellan att donera överblivna embryon till forskning eller att förstöra dem.
I en del fall har emellertid inget sådant beslut fattats. Under de senaste 20 åren sedan man började med IVF-behandling har många av dem som lämnat ägg och sperma bytt adress, gift om sig och ändrat namn eller till och med avlidit. Det kan vara omöjligt för fertilitetsklinikerna att spåra dem. Det finns tusentals sådana nedfrysta befruktade ägg på klinikerna och det innebär att det är oklart vad som skall hända med många sparade embryon.
Ett annat och ännu mer kontroversiellt sätt att få tillgång till embryon för stamcellsforskning är att skapa embryon uteslutande för forskning eller behandling – dvs embryon som aldrig varit avsedda för att implanteras i en kvinna. Att skapa embryon för sådana ändamål betraktas av många människor (och många länder) som etiskt oacceptabelt.
Inte desto mindre finns det redan miljoner av spermier och tusentals obefruktade ägg som frysförvaras på IVF-kliniker runtom i Europa. Om sperman skulle användas för att befrukta dessa ägg skulle det finnas ännu fler embryon som kunde producera stamceller för att bota sjukdomar.
Embryonala stamceller är i vissa fall de bästa för terapeutiska ändamål, eftersom de har god förmåga att dela sig och kan differentiera till alla typer av celler och vävnader i kroppen. För att man skall få tillgång till dem måste emellertid ett fem dagar gammalt embryo förstöras.
Benmärg
Andra sätt att få tillgång till stamceller är från benmärg från vuxna individer. Stamcellerna i benmärgen producerar normalt blodceller och benmärgsceller. Man har även identifierat en stamcell från vuxen benmärg som tros kunna utvecklas till vilken annan celltyp som helst.
Att ta celler från vuxna som gett sitt samtycke skulle inte bara vara etiskt acceptabelt för de flesta människor och i de flesta länder, det skulle också vara bättre för patienterna. Om man har en sjukdom som dödade celler i hjärnan, så skulle celler kunna tas från den egna benmärgen och transplanteras till hjärnan, efter behandling i laboratoriet så att de utvecklats till hjärnceller. Eftersom cellerna kommer från den egna kroppen kan man undgå immunologisk avstötning av de transplanterade cellerna.
Navelsträngsblod
Navelsträngsblod är ännu en möjlig källa för stamceller. Det finns nu företag som erbjuder sig att samla upp blodet från navelsträngen och lagra det, mot avgift, för den händelse barnet skulle behöva transplantation. Dessa företag hävdar att stamceller från navelsträngsblod kan användas för att behandla blodsjukdomar som leukemi och vissa immunsjukdomar och genetiska sjukdomar. I framtiden kan navelsträngsblod också bli en möjlig källa för stamceller för behandling av stroke, hjärtsjukdomar, Parkinsons sjukdom och muskeldystrofi.
Fördelen med dessa stamceller är att man kan få tillgång till dem utan att vare sig modern eller barnet påverkas. De är också helt och hållet kompatibla med barnets immunsystem om det skulle utveckla en sjukdom som kräver transplantation av stamceller.
Forskningen om kloning av mänskliga celler har aldrig syftat till att klona människor eller att skapa reservdelsfoster. Forskningen syftar till att få fram stamceller för att bota sjukdomar. Men forskningsresultaten från försök med kloning av djur- och människoceller har publicerats och är som alla forskningsresultat fritt tillgängliga i hela världen. Det var oundvikligt att denna kunskap någon gång skulle missbrukas. Nu har en handfull personer på olika håll i världen annonserat att de avser att klona en baby. Dessa personer arbetar inte för något universitet, något sjukhus eller någon annan offentlig institution. På det hela taget har forskarsamhället över hela världen konsekvent motsatt sig alla förslag att klona en baby. Huvuddelen av den forskning som publicerats visar att kloning av däggdjur oftast resulterar i dödfödda eller missbildade foster.
De allra flesta försöken att klona djur har lett till deformerade embryon eller missfall efter implantationen. De flesta forskare menar att de få klonade djur som fötts lider av missbildningar som inte hade kunnat upptäckas under graviditeten, till exempel defekta lungor.
Fåret Dolly klonades 1996. Hon var det första djur som klonades från DNA som hämtats från en vuxen individ och inte från ett embryo. Även om Dolly förefaller vara frisk, har det ifrågasatts om hon inte kommer att åldras snabbare än ett normalt får. Dessutom krävdes 277 försök för att åstadkomma ett levande lamm.
Emellertid finns det människor som kan tänka sig kloning för att få ett barn.